31 mars 2010

Långväga dagdrömmar

Blir lätt att man sysselsätter sig med annat när "måsten" dyker upp. Ni som någonsin försökt att tentaplugga känner troligtvis igen er. Blir då extra lätt att sätta sig och kolla igenom alla olika klätterbloggar ute i den oändliga cyberrymden. Kan inte påstå att det varit lätt att sitta här hemma och följa Peludo & Glasfingrets framfart i bokskogarna. Blir ju inte heller lättare när det känns som att resten av Göteborgs boulderskara samtidigt också är där nere och dessutom skickar upp bild efter bild. Climbingpics med Bummel i spetsen levererar bild på bild ifrån sandstensblocken, även Daniel som bosatt sig under några månader där nere uppdaterar alldelles för ofta sin blogg med bilder på alla möjliga kända ansikten som dyker upp där enre. Saknas bara att Crimparna även de börjar skicka upp högkvalitativt material, som alltid, ifrån Frasselandet.

Som tur är verkar de flesta nu vara hemma och man slipper känna hur det kliar i fingrarna. Istället har vi nu fått med oss Glasfingret ut i de svenska skogarna, där han för övrigt inte verkar trivas lika bra längre. Vanligt fenomen bland förstagångsbesökare till Font.


Som tur var hade jag precis innan alla Fontanbilder började dyka upp fått hem min nya Cordillera Blanca-förare. Efter mycket letande hittade jag till slut en reviderad variant på en engelsk site. Hade nästintill gett upp att få tag på någon förare, verkade som att den var slut sedan en tid tillbaka på förlaget, så det blev en glad överraskning. Gjorde det lite lättare att uthärda dessa veckor. Fick gå och hämta föraren efter varje ny bild jag såg. Sätta mig och läsa, i vad som kan vara bland den snyggaste föraren jag sett. Snygga bilder, informativ text och mycket bra ledbeskrivningar. Många dregglande timmar över vilka turer man vill testa på. Även ifall det är över ett år bort så känns det närmare och närmare. Snart börjar konditionsträningen med storskor och packade säckar i Safjällets backar.

Vy över Pisco, som eventuellt en del av aklimatiseringen skall ske på

30 mars 2010

A rare sight these days

Det finns alltid någon som förstår och ser potential i saker vi andra inte ännu förstått eller sett. Pionjärer helt enkelt. Anders Alexandersson är en sådan. 1991 bildade han Öckerö Bouldersällskap och trodde att även andra skulle förstå potentialen i boulderingen på öarna. Men icke. Han fick i princip ha öarna för sig själv fram till -97 nångång enligt Hasse. Nu vet vi hur det gick, Hönö är ett givet stopp på boulderkartan. Nu var det längesedan jag träffade Anders. Men så i söndags kom han travande med padda och termos när vi stod och skavde på Grantjuven. Paddan är mest med för att det enligt honom är tråkigt att bara bära omkring på en termos, det var längesedan han klättrade. Men så efter lite beskådande av våra fruktlösa försök på tidigare nämnda Grantjuven kunde han inte längre hålla fingrarna i styr och flöt upp för Bosse suger engelskt krom. Inspirerande.

Mad props!

25 mars 2010

Majornaprojektet

Visst var det projektet vid kyrkogården vid Bangatan som bilden var ifrån. Går inte att lura en gammal Majornabo som Padde på det. Han satte den tydligen direkt han såg trottoaren under glasfingret.
För er som vill knipa skalpen så är det dags att sticka ut. Snart lyckas nog glasfingret med lite fler paddor samla mod och dra av den. För er som aldrig varit och sett på den. Räkna på att Niklas är dryga tre äpplen hög, sen kan ni ju räkna ut själva ungefär hur hög slabben kan vara.
Kan ge en liten ledtråd, repväggarna på Fabben känns inte längre så höga.

23 mars 2010

Säsongen igång

Då har man äntligen börjat komma ut lite mer regelbundet och börjat få slita hud på riktigt. Gissa projektet som blev nött på idag? Ett tips är att titta hur långt ner Niklas som (spottar) är.


19 mars 2010

Sista dagen i font

Sjunde dagen pa raken, kroppen gick av pa mitten for tva dagar sedan och jag vaknar av kramp varje natt. Men sjalvklart maste vi klattra sista dagen ocksa. Denna resan kvalar in som en av de battre, inte en enda daligvadersdag pa tre veckor. Idag ska vi till Petit Bois och Rocher Greau. Syns dar hemma gott folk.


Gross visar var skapet ska sta nar han pa sin vilodag drar av Appartenance i Buthiers.

18 mars 2010

Hoga bollar!

De finaste sanden de senste tva dagarna har L'isak statt for. I forrgar tradde han in i hogbollszonen pa riktigt med sin fina bestigning av Le Flippeur i Buthiers. Notera Glasfingrets utstrackta hander nedanfor (ett utstrackt glasfinger ar dryga tre meter) och L'isaks fina position pa utsteget. Ibland ar det skont att kunna gomma sig bakom en kamera, da kanns det som ett filter mot omvarlden. I vilket fall som helst gjorde han den i fin stil utan sketch men kommentaren efterat var -men det kandes svajigt i mitt inre. Och igar, som gradde pa moset, fick han sant L'aerodynamiten pa sin sista dag har. Trevlig pojke det dar:)

17 mars 2010

Franska seder och bruk

Ett vanligt forekommande fenomen i fontan ar nar man star och skaver pa ett problem kan man se skumma kringstrykande bleausarder. Forst gor de inget direkt vasen av sig men sakta och sakert kommer de narmre och narmre. Till slut kan de bara inte halla sig langre utan kommer fram och fragar - can I try? Och sjalvklart flashar de problemet du kanske skavt pa i dagar. Snabbt plockar de upp sin tapis och forsvinner in i skogen for att bli ett med blocken igen. Detta slar nastan aldrig fel och far mig att tanka pa ett citat av Jerry Moffat " I like to burn other people off", men bleausarderna gor det lite mer gentilt men med precis samma budskap. Numera blir man lite fulliskratt nar det hander, det blir en del av vardagen och nar jag ar 70 ska jag gora samma sak mot ynglen-man maste ju ta seden dit man kommer.

16 mars 2010

Ytterligare avsked!

Sa ar vi ytterligare nagra svenskar kortare i font, Bummel och Petter akte hem idag. Nu har vi bara tre dagar kvar, varav tva klatterdagar. Det ar konstigt, nu nar man ar som mest sliten och trott som man far hybris de sista dagarna och alla projekt ska sandas. Blir latt lite fel och frustrerande. Bast att lagga band pa sig och bara njuta istallet.

14 mars 2010

Schtumpen levererar!

Imorse akte Pekka och Poa hem efter blot kvall igar. Under gardagen korde Poa pa Holey Moley i Bas Cuvier och efter ett otal forsok fick han ge upp problemet nar morkret smog sig pa. Han var mkt nara, valdigt nara att gora det. Gardagskvallen var som sagt en blot historia och Poa borjade fundera pa om de mojligtvis skulle hinna forbi Bas Cuvier och Holey Moley innan flyget skulle ga. Japp, det maste ga och det bestamdes till Pekkas stora besvikelse att de skulle aka kl. 07:00 och sanda. Imorse vaknade jag av att dorren slogs igen kl. 07:12 och naddes av ett sms kl. 09:45 att schtumpen levererat efter att ha blivit bade galen och blodat ned problemet fullstandigt. Way to go! Poa pa Holey Moley.

13 mars 2010

L'aerodynamite

L'isak pa Dynamiten. Nasta gang sitter den.

12 mars 2010

Smatch

Gummiansiktet pekka tar i pa Smatch i Roche aux Sabots. Nara var det men ingen morot denna gangen.

11 mars 2010

Bagsprangaren

Pekka stracker ut sin hand mot undertecknad i ren desperation pa urtoppningskruxet pa Graviton, innan han sekunden senare stortar mot avgrunden. Underhallning av rang.

10 mars 2010

Pekka & Poa arrives!

Japp, da har vi fatt nytt blod i stugan. Pekka och Poa kom for nagra dagar sedan, och som vanligt har Pekka redan fatt bagsprangningar. Igar var vi i Roche aux Sabots och jag fick gjort en dromslab; Le Dernier Angle. Poa pa Jet Set.

09 mars 2010

De rosa fingertopparnas land

Malin leviterar pa Le Retour de Sources i 95.2. Nu har vi haft sol och mellan 1-15 grader i 11 dagar, god mat, gott umgange och utomjordisk bouldering. Det har ar karlek pa riktigt.

07 mars 2010

L'image pour aujourd'hui...

Malin pa fint problem i 95.2.

06 mars 2010

Dagens...

Glasfingret pa Le Jete Vert i Isatis.



03 mars 2010

Dagens...



Glasfingret sander Retrofriction i Cuisiniere. Hans forsta riktiga slabb och den j.... sander den fore mig, not cool.

02 mars 2010

Dagens bild fran fontan.

Malin pa La coeur, Glasfingret spottar.

01 mars 2010

Sagan om Gnago II

Då har killarna varit nere i Fontan i tre dagar nu. Ännu inte fått någon rapport om hur de har det. Kan bara betyda en sak. Vädret är bra och de klättrar på för fullt. För jäkligt för en annan som sitter här hemma.
Får istället roa mig med att bli nostalgisk och tänka tillbaka på gamla resor. Inte helt fel det heller när man då kommer att tänka på sådanna kamper som den med den nyfunne Gnago. På samma resa lyckades gnagaren i henne komma fram en gång till. Faktiskt dagen efteråt och på nästan samma ställe. Vi hade då traskat upp mot Rempart istället. Väl där hittade vi en fin arete som vi tyckte såg tilltalande ut. Crillo fick kämpa en del för att få sin högerfot att sitta kvar när hon drog upp till kanten. Men till slut satt den. Jag hade precis innan hon satte den tagit upp kameran, dessvärre hann jag dock inte upp till toppen för att ta en bild innan hon toppade ur. Snäll som våran Crilllo är så säger hon att hon kan klättra den en gång till. Jag får min bild och är nöjd.
Nu dyker dock den där lilla Fontandjävulen i henne upp. Hon lyckas inte sätta den en gång till. Visst nu kan folk tycka att hon precis hade fått gjort den. Men som sagt, här nere försvinner grader och prestige på ett underligt sätt för att ersättas med ego och envishet. Hon vägrar att gå därifrån förrens hon visar för sig själv att hon kan göra den ytterligare en gång. Efter en timme och otaliga försök måste jag faktiskt säga att jag själv började så smått tröttna och försökte gång på gång förklara för henne att hon ju faktiskt redan gjort den en gång. Men någonstans djupt inom mig så förstod jag henne och det var bara att luta sig tillbaka och vänta på att högerfoten skulle stanna kvar en gång till. Till slut lyckades hon få tag i kanten ytterligare en gång och hänga kvar. Det som bara skulle vara uppvärming blev återigen dagens kamp och Crillan var färdigklättrad för dagen.
En klok gammal Göteborgsikon sa för länge sedan något tänkvärt till mig. Medans han lotsade mig runt bland stenarna under mitt första besök så sa han att man aldrig gjort ett problem på riktigt i Fontan förrens man gjort det med tre olika lösningar. Tycker detta är signifikativt och talande för klättring där nere. Ingenstans kan man ha så skoj och leka tillsamans på stenar oavsett hur hårt man klättrar.